Julhälsning från familjen Bark

På årets bild ser ni oss på vår höstlovssemester på Gran Canaria. Vi var där för en veckas sol och bad, tillsammans med Gunnars lillebror med familj. Det var perfekt uppladdning inför den mörka vintern.

Annars har 2009 varit ett ganska normalt år, då barnen, men inte Ia&Gunnar förståss, blivit ett år äldre... Ia håller sig ung genom att träna och tävla i multi-sport, orientering och löpning. Placeringarna 83:a respektive 38:a bland alla damer i Göteborgsvarvet och Lidingöloppet visar att övning ger träning :-). Men tuffast var nog fjällorienteringen Hemavan i Juli, då Ia och hennes kompis under 24 timmar sprang till kontroller på toppar och i dalar. Gunnar åldras kanske fysiskt..., men håller sig ung genom att reta barnen och vara ”piiinsam”. Han blev avdelningschef och åkte till sin nya grupp i Kina i oktober. Varken svininfluensa, ”traditionell” kinesisk mat eller farliga taxichaufförer kom åt honom, trots flera försök.

Caroline går nu i 5:an och börjar bli tonåring, med allt vad det innebär... Hon orienterar på sommaren, och kör handboll och friidrott på vintern. Inte konstigt att pappa är chanslös mot henne i löpspåret. Linnea går i 2:an och skriver snyggare än läraren. Hon är mest ordningssam av tjejerna, och har koll både på sina och systrarnas (och pappas) saker och uppgifter. Hon orienterar, gympar och friidrottar med stor koncentration. Ellinor lämnade, som sisten ut, vårt underbara dagis Källan. Hon tycker att hon klarar det mesta, och det andra gör hon ändå. Simma lärde hon sig själv på semestern. Den simstilen har dock inget namn...

Julen tillbringar vi med mormor och morfar och Ias bröder med familjer i Skövde. Det ska bli skönt att koppla av från vardagsrutinerna för att istället julmysa och få tid till att ”bara vara” (dream on...;-) Det ser lovande ut med snön och kylan i Skövde, så vi hoppas kunna åka både skidor och skridskor på Billingen med kusinerna. Nyår firar vi i Linköping, och sedan sätter vardagen igång igen.

God Jul och Gott Nytt År, önskar familjen Bark

Reflektion över säsongen

Nu när säsongen är slut känns det bra med lite tillbakablick och reflektion över säsongen. Det har varit en händelserik säsong med många positiva upplevelser, men också mycket slit. Det hela började lite brokigt:

• Försökte kvala in till en plats till LOKs damlag i 10-mila, men orienteringen gick inget vidare, speciellt misslyckades jag på Stigtomtakaveln, så det målet fick jag lägga åt sidan.
• Därefter kom Kolmårdsbiken, inför denna säsong hade jag under vintersäsongen kört rätt mycket spinnig för att försöka bli bättre på cykel och främst MTB. Dessutom hade jag investerat mig en ny MTB cykel, en fin Scott. Tyvärr blev Kolmårdsbiken en flopp, det var blött och lerigt och rätt svår cyklat samt att jag strulade med min pump i starten så jag kom på efterkälken och därmed hade svårt att ta mig förbi när det blev smal stig och tekniskt. Jag fick helt enkelt lägga mig i kön och avvakta. Tappade mycket tid och motivation här. Slutade näst sist i klassen och självförtroendet på cykel fick sig en knäck.
• Göteborgsvarvet var mer positivt, där målet var att göra personbästa på 1.32 och det nådde jag precis 1.32.23. Det var ett bra lopp där jag var pigg i stort sett genom hela loppet. Trots att det var ett löplopp så var det riktigt kul att springa. Jag placerade mig på en 83:e plats.
• Första multisporttävlingen blev först i juni, Hestra, som var en tävling i svenska cupen. Där jag och Ika placerade oss 2a. Det jag tar med mig därifrån är den otroligt snabba körningen på inlines och den evigt långa åpaddlingen.
• Omberg i början på juli, ännu en multisporttävling. Häftig tävling med lång paddling på Vättern med stora vågor. Upptäckte idylliska Hästholmen som jag senare även återvände till.
• Hallands 3 dagars, lyckades hitta känslan i orienteringen igen. Placerade mig totalt 5a efter 3 dagar i hård konkurrens. Fick tillbaka glädjen i orienteringen igen.
• IceBug24, det stora målet, mycket slit innan med långa ensamma löppass med ryggsäck. Uppsökte alla backar jag kunde hitta. Upplevelsen av detta äventyr var enorm, 21 h, (19 timmar i rörelse), 9 mil och +3700/-4000 höjdmeter. Jag och Anna placerade oss 3a. Det var helt klart värt allt slit.
• STAR, ytterligare en multisport tävling i svenska cupen. Här fick jag äran att köra mixklass med Björn. En enormt tuff tävling med många moment. Det starkaste minnet var att starta 03:00 på natten med marschaller och springa en reflexbana, paddla i gryningen samt att köra coastalering, en simorientering med höga klipphopp ned i vattnet. Totalt var vi ute i 13h och vi placerade oss 3a i denna tuffa klass.
• Måste även nämna en positiv MTB upplevelse för självförtroendet och det var att jag vann Valla-cupen, en lokal MTB cuptävling och där jag lyckades bemästra peak-Valla. Några framsteg i MTB i alla fall trots knackig inledning.
• Lidingöloppet, som visade sig vara den sista tävlingen för säsongen. Inget lopp jag egentligen satsade på men blev kanske resultatmässigt den bästa. Kände mig stark igenom hela loppet och placerade mig på en 38:e plats på tiden 2.27.27. Var ett riktigt kul lopp.

Tyvärr slutade säsongen där, hade planerat och tänkt köra multisport SM men kroppen satte stopp dagen innan. En stor besvikelse förstås och lite snörpligt slut men säsongen har varit fantastisk ändå. Nu gäller det att ladda om batterier och se vad man orkar och vill satsa på nästa säsong.
Några tankar är 10-mila, köra G-varvet på 1.30, Billingeracet (långlopp i MTB), lära mig paddla snabbare (kanske köpa en ny kajak), satsa på placering i den totala svenska multisportcupen, satsa på orientering i D40, 2:25 på Lidingöloppet…hmm, det finns lite att fundera på.

Lidingöloppet 2009

En helt annan upplevelse än de tidigare äventyren. Men kul på sitt sätt. Tillsamman med drygt 15700 löpare (varav 3140 kvinnor) skulle man tillryggalägga 30 km. Jag hade otrolig respekt för distansen. Även om jag vant kroppen att vara ute länge så är det ju en helt annan sak att ligga på och springa i högt tempo i 3 mil.

Innan start värmde jag upp med Malin Ewerlöf, nja nästan i alla fall :-), vi sprang lite brevid varandra och det såg så imponerande lätt ut...
Efter starten drog fältet (startgrupp 2) ut på gärdet och efter någon kilometer in på en smalare stig. Det blev trångt och jag svor över dessa långa grabbar vars armbågar träffar uppe i mitt ansikte, men efter några kilometer blir det lättare. Fast mycket folk i spåret var det hela tiden. Målet var att hålla ca 5 min/km tempo. Första milen gick på 48.21, sen blev det tuffare i småkuperd terräng där man aldrig kunde slappna av. Den andra milen gick på 50 min. Den sista milen kändes riktigt bra, gick på 49 min, trots rejäla backar och att jag de sista kilometrarna kände att krampen var nära. Totaltiden blev 2.27,27 och placering 38 totalt bland damer och placering 10 i K40 klassen. Det gick över förväntan så jag är helnöjd.

STAR 5/9 2009

Klockan 03.00 gick startskottet för Stockholm Adventure Race, en deltävling i Svenska Multisport Cupen. Denna gång körde jag Långa Mix klassen med Björn för naturguiden.se.

Vi sprang i väg med pannlampor på och följde först marschaller sedan små reflexer i mestadels obanad terräng. Det var en fin natt med fullmåne som lyste upp emellanåt. Sträckan var 8.25 km och tog ca 50 min. Kroppen kändes inte riktigt bra, var lite lätt illamående, troligtvis för att kroppen hellre ville sova vid den här tiden än att vara ute på dessa äventyr och jobba i mer än 13 timmar, visade det sig senare. Hur som helst efter denna reflexbana så blev det en OL-bana på 7 km till kanoterna. Fältet hade redan blivit utspritt och de var inte många lag vi såg. Orienteringen gick bra, Björn drog att jag försökte styra honom, vilken makt jag hade :-). Den enda missen jag gjorde var att jag inte såg ett högt stängsel på kartan, som gjorde att vi fick klättra över det och höll tummarna att det inte var larmat… Här tappade vi nog 5 min.

Nu kom det första mandomsprovet, nästan 3 h paddling. Vi strulade lite med kajakerna innan vi kom igång. Dels skulle vi koppla ihop kajakerna med rep och dels hade jag svårt att läsa in mig på vattnet i mörkret. Det började ljusna nu och fullmånen hjälpte till men jag behövde fortfarande pannlampan för att kunna läsa kartan. Väl igång drog Björn i ett bra tempo, felet jag gjorde var att jag också försökte hålla tempot men glömde bort tekniken så efter 15 min hade jag ont i ena armen. Försökte tänka på hur jag brukar paddla och till slut släppte det. Jag hade också problem att hålla rak kurs efter Björn, blev väldigt lätt att min kanot åkte slalom efter Björns. Denna typ av bogsering borde jag träna på, för att få ut full effekt, men helt klart höll vi högre tempo än vad jag själv klarar av i min Flash. Gjorde en OL miss på kanotsträckan, där jag läste fel på en vik så vi fick vända om för att komma in i rätt vik. Det var en väldigt vacker paddling i soluppgången, men den var tuff och man kände att energin började ta slut.

Väl inne på TC, växlingen, försökte vi mata in ny energi men det visade sig bli lite för lite med tanke på vad vi hade framför oss. Vi gav oss nu ut på det andra mandomsprovet, nästan 3 h, drygt 40 km, mestadels teknisk cykling. Det var blött i skogen så rötterna var grymt hala. Det fick Björn erfara i början då han halkade till som på en tvål och landade handlöst på knät och slog upp ett rejält sår, men det var inget som hindrade honom vad jag märkte :-). Som sagt det var väldigt svårcyklat, dels för att det var hala rötter men också att det var massa ”bök” hela tiden. För mig blev det mycket av och på cykeln och tyckte vi aldrig kom fram. Banan bestod av dels snitslad dels orientering mellan kontrollerna. Eftersom det var så mycket tekniskt så gick det heller inte för Björn att dra så mycket, så det hela tog tid, dessutom var energin nu helt slut. När vi väl kom in till växel, fick vi nu också hjälp av Gunnar och Linda, som öste in med ”mat”, pannkakor, macka, banan, choklad mm. Jag förstod att jag såg utmattad ut för Gunnar frågade allvarligt om jag var ok och orkade…

Det var skönt att komma av cykeln och få springa lite, nu var ju drygt halva banan gjord i alla fall (!), även om första kontrollen var lagd högst upp på en slalombacken vid startplatsen, typiskt, till publikens stora glädje. Energin började nu komma tillbaka och jag blev piggare. OL- banan var kort, 4.9 km så vi var snart tillbaka för växling igen och då ut på cykeln igen. Denna gång ren MTB-OL på mest asfalt och grus så tempot blev bra och Björn kunde hjälpa till att dra. Ungefär halvvägs så var det firning ca 20m nedför en klippkant. Det gick bra utan större problem. Hela cyklingen tog ca 60 min. Nu var det bara 3 moment kvar och jag kände mig faktiskt bara piggare och piggare… märkligt.

Nästa gren var något som kallas ca 4 km coastalering, dvs att man springer och simmar mellan kontrollerna. Vi hade ju enorm tur med vädret, sol och lagom varmt, annars vet jag inte hur det gått. Mot slutet efter totalt ca 900 m simning uppdelat på 8 bad, var vi rejält nedkylda. Det var svårt att få upp värmen mellan simningarna. Dessutom var det 2 obligatoriska klipphopp på 2 och 5 meter. Jag hade ju vanan inne från Omberg :-) så det var inga problem, men kill i magen var det ju förstås ändå. Efter ca 1 h var vi åter på TC och sprang huttrandes in för att byta kläder. Det var välbehövligt innan vi gav oss ut på paddlingen. Den kändes grymt bra, vi fick in ett bra flyt och jag lyckades hålla rak kurs efter Björn denna gång. Nu var det bara ett moment kvar och det var en kort OL-bana, 2.8 km. Där”fightades” vi lite med damlaget som blev 2a i sin klass men vi var starkare :-). Efter 13 h 20 min var vi lyckliga över att äntligen vara i mål och att vi hade klarat av det. Vi kom in på en fin pallplats, 3a, och det var 4 lag som hade brutit. Sammanlagt kanske det blev ca 20 min orienteringsmissar, men jag är nöjd. Det är svårt att hålla sig skärpt så länge under sådana förhållanden.

Tack Björn för att du ställde upp med så kort varsel. En enorm upplevelse blev det!