Tuesday, August 4, 2009

Äventyr på fjället i drygt 21 timmar

Icebugs 24 avgjordes i helgen den 30-31 juli uppe i Hemavan. Tävlingsformen var ”rogaine” som innebär att plocka så många kontroller under en viss tid, i detta fall 24 timmar. Kontrollerna ger olika poäng och den med mest poäng på kortast tid vinner.

Jag och Anna åkte upp med flyg till Hemavan på torsdag och anlände Hemavans värdshus på kvällen. Där var det fullt med spända tävlande som satt med kartor och resonerade vägval och strategier. Vi slängde i oss mat och checkade sedan ut våra kartor och började rita in alla kontroller på 2 fjällkartor. Vi skulle bli bussade ut till Umfors norr om Hemavan för att sedan transportera oss över två bergsområden innan vi skulle nå målet i Hemavan. Det var 30 kontroller (19 enpoängare, 7 tvåpoängare, 3 trepoängare och 1 fempoängare). Vi insåg rätt snabbt att alla kontroller skulle vi inte kunna klara av utan vår strategi blev att plocka så många högpoängare som möjligt. Den miss vi gjorde här var att vi inte vara mer offensiva. Dvs tagit ett par kontroller till i början och istället skippat en topp bestigning som krävde mycket tid och framförallt kraft. Nu var denna toppbestigning i säg en upplevelse som vi gjorde på natten men ska man se det resultatmässigt var det nog fel.

Det som var nytt för i år var att vi även fick GPS koordinater till kontrollerna, så dessa knappade vi in under kvällen. Vi lade också in den tänkta rutt vi skulle göra för att sedan hela tiden kunna ha koll på beräknad målgång. Att komma för sent i mål kostade nämligen många poängavdrag, 1 poäng var 5 min. Detta ville vi förstås undvika. När allt detta var klart var det att packa ryggsäcken man skulle bära runt på. Sovsäck, vindsäck, regnkläder och extra tröja var obligatoriskt, sen var det ju all mat som man skulle behöva också och det var nog svårast. Vi dividera mycket om hur mycket mat som egentligen går åt, vatten var ju inga problem det fanns ju i alla fjällbäckar. Maten bestod till slut av ett antal gel, energikakor, lite kokt pasta i påsar, nötblandning och ett par mackor med kaviar samt en påse frystorkat (vid en kontroll fanns ett läger där det skulle finnas tillgång till varmt vatten). Ryggsäcken vägde till slut ca 5 kg.

Efter lite sömn, frukost och lunch (mycket ätande blev det innan, kände mig som på julafton då man bara äter) blev vi äntligen skjutsade med buss till starten. Alla tog sina ryggsäckar och satte sig i gräset och väntade. Min första tanke var att man måste väl värma upp lite, men så insåg jag, som de andra redan gjort, att varför ska man göra det, vi ska ju vara ute i 24 timmar, och man ska ju inte rusa i väg direkt. Bättre att vila benen så länge det går så jag satte mig jag med. Kl 14 gick starten och vi drog i väg i ett pärlband på leden till första kontrollen som låg på en liten topp på 733 m (vi startade på 550 m) som alla hade valt att ta. Tempot var ganska behagligt. Därefter blev det spridning och sen blev vi mer eller mindre ensamma på fjället. Det var otroligt mäktigt att ta sig fram på fjället. Vi höll ett bra tempo de första 8 kontrollerna som tog ca 9 timmar.

Nu valde vi att gå upp på Sytertoppen 1768 m och plocka en 3 poängare. Det hade börjat regna och bli skumt så det var svårt att följa leden upp och det tog tid. Väl uppe satte vi oss i toppstugan, stoppade i oss energi och tog på oss mer kläder. Det var svårt att hålla värmen. Det var nu mörkt så vi fick även ta på oss pannlampor. Vi valde att gå ner samma väg för då kunde vi även följa samma spår på GPSen som vi gick upp för att inte tappa leden. Eftersom det var så brant och stenigt ville vi inte hamna utanför leden. Väl nere började det ljusna och med vackra vyer tog vi oss nu mot nästa kontroll. Jag var rejält trött nu, toppturen hade tagit mycket kraft. Vi tog oss till lägret, där vi satte oss i tältet och åt frystorkad mat och vilade benen en kort stund. Nu var klockan 5 på morgonen och vetskapen att vi nu var på väg hemåt mot mål kändes skönt även om det var 7-8 timmar kvar… Det gick inte fort men vi tog oss framåt, ondast gjorde det att ta sig nedför. Viktigast för oss nu var att inte komma för sent till mål och förlora poäng. Den sista biten ner till Hemavan var dryg och vilken lycka det var att se målet och få känna att man klarat av detta lopp som varit mitt stora mål i år. Efter 21 timmar och 26 minuter bröt vi mållinjen, ca 9 mil och 4000 höjdmeter. Vi hade plockat 28 poäng och kom 3a bland damerna och 12a totalt av 30 lag. Med stapplande ben tog jag mig sen först till duschen sen till restaurangen för välbehövlig mat, därefter stupade jag i säng. Efter några timmars sömn var det dags för prisutdelning som var den roligaste prisutdelning jag varit på, inte för att vi fick pris utan för att se alla som stapplade omkring på sina ömma, stela ben och dessutom skulle man ta sig uppför en trappa… En fantastisk fjäll upplevelse på många sätt och tack till arrangörerna för deras trevliga bemötande.