Första tävlingen i Team Ducati/Rideaway med Kristina Bengtsson blev lång, hela 31 timmar. Tävlingen hade nog allt och innehöll både smärta, svett och tårar. Bara att få ihop utrustning och koordinerat väskor till rätt ställe med rätt energi och utrustning och gått igenom kartor med vägval och fått dom till rätt väska är en prestation i sig. Samtidigt ska man äta och dricka ordentligt och helst vila lite innan start...
När Starten gick klockan 14 i slottsparken i Finspång var det riktigt skönt, nu är all planering över nu är det bara att köra :-). Det inledes med en fin sprintbana i slottsparken av rogain typ, vilket innebär att kontrollerna får tas i valfri ordning. Därefter blev det 20 km MTB orientering följt av mer teknisk cykling. Den gick riktigt bra, sen blev det trekking på 20 km till kanoterna. En kontroll hade de gömt inne i en grotta så vi fick ta fram lampan för att se något och hitta kontrollen.
Efter denna tur hade vi varit ute i ca 4.5 h. Nu gällde det att ladda för en natt i kanoten, drygt 40 km skulle vi ta oss. Det började inte så bra, jag fick inte ihop kartan med verkligheten så vi paddlade in i en vik och fick vända. Men sen gick det bra med kontrollerna men vi hade svårt att styra speciellt när vi kom in i en snirklig å, med 90 graders svängar. Då körde vi in i kanterna hela tiden. Tyvärr hade vi inte kunnat öva något på att paddla Acronen och det märktes. Fast vi blev ju bättre ju längre in på natten vi kom :-). Vid några ställen fick vi även lyfta kanoten. Kvällen och natten var fantastisk fin med solnedgång och lugnt vatten men frammåt småtimmarna blev det väldigt kallt. I samband med ett längre lyft såg vi till att byta till torra kläder och skalkläder och sen var det okey igen. På slutet vid 2 tiden på natten då vi varit ute i nästan 8 timmar var armarna rätt slut. När vi kom fram till kanotplatsen där vi skulle lämna kanoten och övergå till 10 km coasteering, bjöd arrangörerna på varm gulasch soppa, gissa om det smakade bra?
Coasteering innebär att kontroller finns på öar och man skall ta sig mellan öarna genom att simma eller med hjälp av någon flyt sak. Här hade dom lagt ut gummibåtar som vi fick använda där det var som längst till öarna och paddla med händerna, på andra ställen fick vi vada över. Det var fortfarande mörkt så det började med nattorientering och en riktigt dunder miss som tog säkert 30 min. Vi skulle upp på en höjd och ner till en liten sjö. När vi kom upp på höjden så såg vi en jättestor sjö, som jag uppfattade det, trodde då förstås att vi gått helt snett och att vi såg en annan sjö, och för att kunna läsa in oss så gick vi tillbaka, men det visade sig att vi var helt rätt och det var rätt sjö vi sett, suck, inte kul. Efter drygt 3 timmar var vi klara med ö-orienteringen och det var nu en vacker gryning, där vi såg både utter och trana.
Vid växling blev vi bjudna på Tapas tallrik och kaffe :-), helt underbart ska ni veta efter en långnatt. Nu väntade en lång dag istället, med först 70 km MTB orientering och nu började plågan och riktiga misstagen. Jag hade nu fått skavsår i rumpan och sitta på cykel är då inget kul, ville helst stå upp och cykla men det går ju inte i längden. Med trötthet och smärtan skulle jag också orientera och det gick ju inget vidare, många misstag blev det tyvärr. På slutet av MTB rundan var det en riktigt fin stig cykling, tyvärr kunde jag inte njuta riktigt av ovannämnda själ. Vid den sista stigningen av banan fick vi ta cyklarna på axeln och ta oss genom en smal och brant passage. Väl däruppe väntade firning nedför en klippa, den utsikten var det ingt fel på :-) och sen paddling ut till en ö och tillbaka och därefter en 5 km skogsorientering som var riktigt lurig och kuperad, men den gick iallafall bra.
Efter det äventyret fortsatte cyklingen och som ni kan ju gissa var det inget jag såg fram emot. Plågan och missarna fortsatte och det kändes som vi aldrig kom fram och tårarna började rinna. Jag var inne på att ge upp här, men Kristina övertygade mig om att har vi hållet ut så här länge måste vi i mål. Så när vi kom in för sista växlingen stoppade vi in den sista energin vi hade, bytte skor och gav oss ut på en 7 km trekking. På väg ut kom arrangören med var sin hamburgare som färdkost och den var räddningen. Nu satt kontrollerna klockrent :-)
Nöjda sprang vi under mål skynket efter 31 timmar och direkt upp på prispallens 3e plats. Jippiiiiiii!!!!!!
